Katthimlen

 


Kaah

Brunnbäckens Kaah, 29 oktober 2000- 26 juli 2006.


Min älskade Kaahkatt, min pälsboll, mitt gula savannlejon har gått vidare till katternas himmel. Efter en längre tids sjukdom med tillfälliga tillfrisknanden och återfall så orkade slutligen inte hans lungor längre, utan han fick somna in på kvällen den 26 juli. Han är otroligt saknad, mitt hem är inte längre helt.

Kaah var en katt med stor personlighet. Sann till sin abessiniernatur så var han ett stort matvrak, allt gick att äta men allrahelst kyckling och smörgåsskinka. Under åren lärde han sig att bli en skicklig jägare, han gick från maskar och sniglar till ödlor och slutligen möss och fåglar. Den gången han fångade en skatunge kunde han inte gå utanför dörren på nästan två veckor efteråt för att skatorna var så arga på honom och attackerade varje gång han visade sig. Och när han en dag kom in med inte en utan hela två kanariefåglar så var jag riktigt nervös över att hitta en lapp på området med efterlysta kanariefåglar. Kaahgubben kunde vara en lättstött katt, när han tyckte att man förolämpat honom kunde man få fjäska länge för att bli förlåten. Men det var det väl värt för då kom han ofta in i "tredje spinnet", det vill säga la in högsta växeln på spinnandet och mjölktrampandet, och det var så tydligt att han var nöjd med att vara centrum av mitt universum. Kaah älskade att vara ute, så därför har jag alltid bott så att han skulle kunna gå ut i skog och grönska. Utomhus var han en vild och fri kisse, ingen fick komma fram till honom om han inte ville, inte ens jag. Han försvarade envetet och med stor framgång sitt lilla revir runtom lägenheten mot andra katter, och ihop med bästa kompisen Bast var de herrar på täppan. Kaah var en en-personskatt, det var bara mig som han litade på och verkligen tyckte om, andra människor tog han lång tid på sig att acceptera. Förutom mat och att vara ute, så var andra saker han älskade att bli gosad med, sova på det varma akvariet, och att jaga och fånga kottar som man kastade till honom. En riktig livsnjutare!

Det finns inte ord för hur speciell han var för mig, och jag kommer alltid att minnas honom som lycklig kisse ute i det gröna.


Fler bilder Stamtavla

 

© Celina Jacobson, 2008-09-10
http://www.moonstrucks.se